2015
Jag har gjort så fruktansvärt mycket dumt 2015 och det är mycket jag ångrar. Jag sårade människor gång på gång som jag egentligen älskar något så enormt mycket och jag tänkte aldrig riktigt på vilka konsekvenser de val jag gjorde kunde medföra. Jag har förändrats. Som från svart till vitt, natt och dag, så har jag förändrats. Jag hoppas att jag förändrats till något bättre. Jag tror jag gjort det. Jag har träffat nya fantastiska människor som har förändrat mitt liv och som tillfört ljus i en trist och grå vardag. Många temporära människor som kom och gick lika fort, människor som jag trodde skulle ha större betydelse i mitt liv än vad det ibland slutade med att de var. Jag har träffat människor som har fått mig att inse lite mer vem jag är, och människor som fått mig inse hur jag inte vill vara. Jag har festat, oj vad jag festat. Vintern och sommaren kändes ibland som en enda stor fest, men jag tror att det var just det jag behövde då. Då som jag var som mest förvirrad och förtvivlad så fann jag lycka i att vara vaken om nätterna och skratta tills jag grät med mina vänner. Mina vänner som alltid fanns där i de värsta stunderna och som tog med mig ut och såg till att ett leende fanns på mina läppar igen. Men även de vännerna som förstod när det enda jag behövde var att krypa ihop i soffan och låta alla känslor komma ut.
Alla de sena sommarkvällarna som egentligen var så kalla att en vinterjacka skulle ha behövts, men ändå trotsade man kylan och sprang ut i en fin topp med en tunn kofta över. ”För det är ju ändå sommar, liksom”. Ja, sommaren som var så bra och så fantastisk och spännande och rolig att jag alltid kommer att minnas sommaren 2015 med ett leende på läpparna, trots att den ofta var kall och grå.
Jag har mått extremt dåligt vissa perioder och känt mig nere och trött på allt, men jag kan inte säga att jag gråtit mycket. Det har varit som att tårarna tagit slut. Det har hänt saker som gjort att jag vetat varken in eller ut, och just i de stunderna så var ett två timmars samtal med världens bästa vän allt som behövts för att få mig upp på benen igen. Men jag har även skrattat. Skrattat så magen gjort ont. Jag har haft så extremt kul i år, jag har gjort så mycket kul. Jag har känt ren och skär lycka. Jag har känt lycka över alla de fina personerna jag omringas av varje dag, de som alltid finns vid min sida och som är redo att göra vad som helst för mig.
Och samtidigt som jag mött nya fantastiska människor, så har jag även tappat kontakten med vissa människor som jag kanske trott att jag skulle hålla kontakten med hela livet. Sånt händer, och det som får en att inte gå sönder av saknad då är väl vetskapen om att det finns fler underbara människor där ute.
Jag vaknade upp till 2016 med en utav de bättre människorna i mitt liv vid min sida. När jag träffade honom en sen kväll i juli hade jag ingen aning om hur stor plats han skulle ta i mitt liv. ”En gång och aldrig mer” var vad jag sa, men saker blir inte alltid som man tänkt sig. Och tur är väl kanske det.
Jag vill tacka 2015 för att jag lärt mig att det är okej att vara lite för galen vissa kvällar. Att man inte kan styra över sina känslor. Att förändring är bra, trots att jag alltid stretar emot förändring. Att det alltid kommer solsken efter regn, och för att jag fått träffa så många nya fantastiska människor. Och att jag är stark, trots alla motgångar.
